bokuppgift vecka 19

Jag låg i sängen,
tyst,
och låtsades att jag sov.
Jag vågade inte säga att jag var vaken.
Jag ville inte veta vad som hände.
Jag var rädd.

Jag minns att jag väcktes av mamma.
Hon stod vid sängens kant.
Hon hade gråtit.
Jag kommer inte ihåg vad hon sa men kommer ihåg hur jag kände.
Hela världen rasade ihop,
tårarna ville inte ta slut.

I vardagsrummet satt mormor o morfar.
De såg ledsamt på mig,
ville trösta men visste inte hur. 

Jag valde den här dikten för att den påminner väldigt mycket om boken. När jag läste dikten så tänkte jag direkt på boken ,det kändes nästan som att den var tagen ur boken. Det som fick mig att välja den var  när jag såg att det stod mormor och morfar och när det stod att hennes mamma hade tårar i ögonen. Det stod också att hon var rädd och jag tror att Jenna är rädd efter som att hon vet att hennes mamma har cancer och att hon mår väldigt dåligt nu eftersom att hon har legat på sjukhuset en lång tid nu.

Just nu i boken så är Jenna svagare än vad hon brukar vara,hon vågar inte längre åka och se sin mamma på sjukhuset. Förr var hon alltid på sjukhuset med sin mamma och skrattade och var glada, men nu orkar hon inte mer. Nu vet hon att döden är när, hon vill inte åka och se sin mamma så svag och vit och veta att snart är hon död. Jag tror att Jenna inte tar det lika hårt om hon inte ser sin mamma i ögonen, hon vill inte se döden i hennes ögon. Om hon håller sig hemma så slipper hon det, hon har så mycket att tänka på nu så jag tror inte att hon kan hantera denna sorgen.Det passar bra med dikten just nu eftersom att hon kan inte sova på nätterna och det är klart att man inte kan när hennes mamma är döende.